Flera har skrivit och kommenterat detta att jag har dyslexi och sagt att det är bra att jag berättar det. Redan i början på 1980-talet var jag medlem i Sveriges första dyslexiförening, precis när man började fatta att det fanns (innan hette det ordblind). Föreningen startades av professor von Euler och de hade intressanta föreläsningar.

Men ordblindhet eller dyslexi behöver inte hindra en. Min mamma är ordblind och trots det har hon alltid slukat böcker. Jag läser ju väldigt sakta och så skriver jag fel hela tiden, men jag har tränat upp mig. Så det går hyfstat fort att skriva, vilket är bra eftersom min hjärna tänker så rasande fort!

Obs jag kallar mig inte dyslektiker! Jag ser det som ett mindre handikapp, och samtidigt gör det mig mycket mer kreativ med ord o begrepp för min hjärna vänder automatiskt på allting (eftersom den läser från höger till vänster)! Jag kommer på flera nya ord i veckan. Man får ju kompensera för sina brister och se det positiva med det istället.

Det finns en hel del kreativt skapande personer inklusive författare som har dyslexi. Till exempel Paulina Westerlind, en erkänd och mycket anlitad fotograf som bl a tagit bilderna på mig och till böckerna. Hon läste först en treårig universitetsutbildning i ekonomi innan hon insåg att hon skulle ägna sig åt sitt stora intresse fotografering. Och det var ju rätt beslut!

Fast egentligen är det lite tokigt att jag gav mig på en så lång teoretisk utbildning med tio tusentals sidor att plöja och artiklar att författa…! Jag kanske skulle satsat på en bild- och konstkarriär (utan ord) i stället. Det var det jag ville egentligen men inte vågade! Har målat o tecknat massor sedan barnsben (och har kvar bilderna).

Men jag vet att jag valde rätt! Allting faller på plats och är precis som det ska. Jag har glädje av alla mina olika sidor och intressen i det jag gör nu. Dessutom kommer jag att tala in kommande böcker på band och låta någon annan skriva ut dem. Saken är den, att jag fick höra att jag var inte var språkbegåvad (jämfört med de som hade det lättare med ord etc). Hade jag i stället blivt uppmuntrad för min förmåga att uttrycka mig, så hade jag börjat skriva böcker redan i tidiga 20-årsåldern…

Blogg Arkiv 2008Dr Sanna Ehdins blogg