Jag upplever att många bär på en längtan hem till sig själva idag. Som att man inte riktigt landat i sig själv. Kanske för att man inte haft tid att stanna upp tillräckligt länge för att göra det. För det är ju alltid något nytt som ska göras eller åtgärdas. Eller för att ingen annan heller runt en gör det. Och vi är härmapor med effektiva spegelneuron som imiterar vad vi ser och upplever. Så lätt att bli som de som är omkring oss gör, speciellt när man är barn och växer upp.

Men en annan sak är nog viktigare än allt annat: skammen gör det svårt att finna ro inuti sig själv. För vi lever i ett skambaserat samhälle.

Det västerländska samhället är inte kärleksbaserat – utan skambaserat…

”Är du duktig lille vän? Du ska väl inte tro att du är något. Håll dig till din plats. Uppgång går före fall. Bäst att passa på för snart är det roliga slut. Du har xx utbildning och kan inte bättre? Vem tror du att du är egentligen? Vad tror du att grannarna kommer att säga? Har du skämt ut mig nu igen?”

Och så vidare, vi har nog hört det en gång för mycket hellre än mindre… Det nuvarande systemet har sedan länge satt skam, skuld, dömande och rädslor i system. Det räcker med att slå upp en tidning eller se på nyheterna på tv eller i mobilen för att få detta bekräftat. Mantrat som slås in är: Livet är osäkert, farligt och man kan inte lite på någon.

Den konstruerade bristen på kärlek (och trygg gemenskap) ger utrymme för dess motsats. När man utgår från rädslor och skam medför det automatiskt känslor av otrygghet, otillräcklighet och spänningar, vilket är grunden för små och stora konflikter, som krig. Det senare är ekonomiskt profitabelt – samt tar fokus från den verkliga orsaken till problemen.

Dömande finns också inbyggt i det nuvarande styrsystemet, där folk bevakar och dömer varandra. Det är egentligen snillrikt att med hjälp av traditionell religion och kollektiva värden utforma ett system där människor trycker ner varandra… Vuxenmobbingen är utbredd, och nu kan den bli diabolisk via sociala media eller gammelmedia.

Många dömer dessutom sig själva hårdast. Speciellt eftersom de upplever att de kämpar – och tycker att det borde vara annorlunda. Att de borde kunna bättre och göra bättre. Många går runt med en rädsla av att bli avslöjade. “Tänk om folk förstår hur lite jag kan egentligen, hur värdelös jag är…” Detta kostar massor av energi. Och det är inte sant.

Varför är rädsla och skam satt i system?

För att det inte går att kontrollera och styra trygga och kärleksbaserade människor – utan man kan enbart styra skrämda människor som tror de är mindre värda. De människor som inkorporerat skammen så mycket att de inte ens är medvetna om det. De tar för en självklar sanning att de är mindre värda än andra… Och detta bäddar för en sjuk idoldyrkan. Börja gilla dig själv istället. Bli din bästa vän – och lär dig att älska dig själv!

.

Vi människor är kärleksvarelser

Vi som är kärleksbaserade samarbetar gärna med varandra och samordnar oss, men tillåter inte kontroll, styrning och manipulation. Vi accepterar inte extrema ojämlikheter. Vi är som ett nytt folkslag – och vi är redo att ta över för vi är mycket trötta på det Gamla Systemet (GS). Vi företräder den Nya Tiden (NT).

Vi människor är kärleksbaserade, det är vårt fundament. Så ta din längtan hem på allvar.

Gör vad du behöver göra för att röra dig hemåt. Avsätt mer tid att vara med dig själv, i stillhet och ro. Meditera eller bara ta tid att sitta eller gå i naturen. Boka in det som du tycker är roligt att göra, ge utrymme för de personer som tillför till dig och ditt liv – och släpp på allt annat.

  • Vi har ett liv just nu, så spar din energi till det som är viktigt för dig. Det finns nog inget härligare än att landa inom sig själv, i nuet och i kärlekens allomfattande energi. Det är en underbar känsla, som bara förstärks när man delar den med andra! 

.

Min erfarenhet

Mina första 30 år levde jag utanför mig själv. För jag var skammad in i roten – aktivt skammad av de närmaste i omgivningen, speciellt min far. Sexuella övergrepp i barndomen befäste den hela. Det var som att ha blivit smittat av ett virus, som går in och självreplikerar sig och snart finns i varenda cell…

Det säger sig självt att det är skadligt, och att de tar tid att bli frisk från detta skamvirus. Men det går. och det har gått för mig – efter flera års daglig träning med Happy Heart-metoden och hjälp av ett par skickliga energiterapeuter. Enträget, målmedvetet arbete är det. Men värt vartenda dugg!

Mitt nya liv är så helt annorlunda. Jag kan minnas lite svagt hur det var förr, men det är som borta. Om jag hör människor som pratar på det viset, som illa och föraktfullt om andra människor går jag genast därifrån. Det är en repellerande energi, jag vill inte vara nära den. Ser inte på filmer som fostrar det gamla heller. Så ser på mycket få filmer numera! Allt vi ser på tar vi in i systemet, precis som mat vi äter. Vakta vad du tar emot – du blir påverkad vare sig du vill eller inte.

Allt är annorlunda idag. Jag får som attacker av Kärleksenergi, överväldigas av bliss – en underbar, naturlig och skön känsla. Helt fri och glädjefylld, stillsamt närvarande.

Kärlek är nödvändig energi för våra celler – precis lika mycket som solljus behövs för de gröna växterna.

Jag visste förstås inte om att det kunde vara på detta sätt, men någonstans inom mig hade jag det på känn. Har ju varit på andra sidan, i en nära döden-upplevelse när jag var sex år gammal, så jag vet att där är allt frid, ljus, harmoni och bliss. Allt är kärlek, mjukt och tryggt. Så jag ville nog kunna uppleva detta på jorden, i vart fall sträva efter det.

Nu kan jag säga att det går. I denna bok delar jag metoder och vägar för att uppnå det, med referenser till vad forskningen säger och både andras erfarenhet och min egen erfarenhet. Det som räknas är resultatet av det vi gör. För varje människa är unik, går inte att göra forskning på det eftersom ingenting i livet är konstant – utom själva förändringen!

.

Dr Sanna Ehdins blogg